Vi kvinnor måste hjälpas åt
Kommer från Malaysia. Kom till Sverige 2003. 54 år Gift med Tormod Nesset. Utbildning: gymnasium, universitet - Human Resources Management, undersköterskeutbildning. Arbetat som lokalvårdare, verksamhetssamordnare och undersköterska. Talar malaysiska, tamil, engelska och svenska. Fritidsintressen är föreningsverksamhet och matlagning.
Jag har nio syskon och är yngst i familjen. Min mamma tog hand om oss. Hon jobbade på en fabrik. Min pappa dog när jag var sex månader. Vi hade det inte särskilt fattigt, men inte heller så mycket att röra oss med. Jag slutade skolan när jag var 17 år. Det fanns inga ekonomiska möjligheter för mig att läsa vidare. När jag var 18 år började jag jobba med produktion och personalfrågor. Senare har jag studerat på distans och tagit examen i ”Human Resources Management”. Jag reste mycket och har varit i många länder.
Jag fick kontakt med en svensk man på internet och efter några år träffades vi i Sverige när jag hälsade på min bror. Mannen kom till Malaysia och träffade min familj. Vi gifte oss 2003 och jag flyttade till Sverige.
Det blev inget bra äktenskap. Redan efter två veckor upptäckte jag att han var en annan person än den jag hade sett förut. Det var mycket misshandel hemma. Jag funderade mycket på vad jag skulle göra. ”Ska jag åka hem igen? Hur blir det då med allt prat för min familj?” Efter fem månader kom jag till en punkt där jag sa ”NEJ, nu räcker det!” Då kastade han ut mig från lägenheten. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen eftersom jag fortfarande var ny i Sverige. Jag gick till katolska kyrkan och bad om hjälp. Där träffade jag också Lars, som jag kallade ”PAPPA”, och som hjälpte mig på många sätt.
Jag bodde i kyrkan i två år och under tiden gick jag på SFI samt läste till projektsamordnare och administratör. Min man utsatte mig också för bedrägerier, så jag fick ofta gå till polisen.
Jag hade inte uppehållstillstånd och som anhörig måste man vänta två år för intervju. Min man sa att villkoret för att han ”skulle säga rätt saker” i intervjun var att jag skulle flytta tillbaka till honom.
Min katolska uppväxt förbjöd skilsmässa och jag ville ge honom en andra chans. Jag tänkte mycket men sa ”ja”. Intervjun gick snabbt och lätt och inom fem minuter hade jag fått uppehållstillstånd utan tidsbegränsning. Det var en sådan lättnad! Jag grät och grät och grät! ”Nu är du fri”, sa prästen. Men jag hade lovat att flytta tillbaka till min man, så det gjorde jag. Annars skulle han jaga mig.
Jag flyttade till honom, men efter tre dagar slog han mig. Jag trodde jag skulle dö. Då sprang jag tillbaka till kyrkan. Jag bodde i kyrkan sammanlagt fyra och ett halvt år. Jag hade ingenting och det var så ensamt. Då skilde jag mig från min man.
2010 träffade jag en kille från Oskarshamn. Jag ville ge förhållandet en chans och gå vidare med mitt liv, så jag flyttade till Oskarshamn. Men det förhållandet var inte heller bra. Vi separerade ganska snart och jag flyttade till egen lägenhet.
Jag jobbade extra inom kommunen och studerade till undersköterska. Precis när min utbildning var klar fick jag jobb som verksamhetssamordnare på en konsultfirma. Jag jobbade på OKG (Oskarshamns kärnkraftverk) och Ringhals (kärnkraftverk) under sex år. Sen blev det neddragningar på OKG och jag fick sluta. Dagen efter började jag en fast anställning som undersköterska inom kommunen. Där har jag jobbat sedan dess.
Nu bor jag i en lägenhet som jag äger. Det känns bra efter det som hänt. Jag träffade Tormod och vi gifte oss 2018. Det är en helt annan slags man. Han uppmuntrar mig och visar mig vägen att våga mer. Han pushar hela tiden och det har hjälpt mig mycket. Det har gett mig kunskap och ökad självkänsla, vilket resulterat i en mängd aktiviteter som stärkt mig.
Inom föreningslivet har jag styrelseuppdrag inom OSAK (Oskarshamns Södra Afrika Kommitté), HSB (hyresbolag), IKF (Internationella Kvinnoförbundet) och inte minst OliviA, där jag har suttit som ordförande i åtta år. Jag brinner extra för att jobba med kvinnor. Min egen erfarenhet i livet ger mig extra motivation.
Jag har tagit körkort och jag håller på att lära mig simma. Sen ska jag lära mig att cykla och att åka skidor!
