Jag skulle gärna bli vän med en svensk barnfamilj
Kommer från Qamishli i Syrien. Kom till Sverige 2011. 42 år Är gift med Ahmed och har tvillingar som är födda 2019. Avjin och Arziv Utbildning i Syrien: åtta år i grundskola, vårdbiträde. I Sverige: SFI, livsmedelshygien/bagare på Lernia. Arbetat med omvårdnad i Syrien och i Sverige, samt arbetat på pizzeria. Talar kurdiska, arabiska och svenska. Fritidsintressen är att vara med barnen, bakning – speciellt tårtor, samt läsning om barn.
Jag flyttade till Sverige och Oskarshamn 2011 för att jag gifte mig med en kurdisk man som redan bodde här sedan 20 år. Vi är båda kurder. Kriget i Syrien hade precis startat när jag lämnade landet, men det var inte därför jag flyttade. Det var i augusti som jag kom hit och jag tyckte det var så kallt. Jag frös mycket då men nu tycker jag att det är skönt här och att det är för varmt i Syrien.
Egentligen ville jag inte flytta till Sverige, eller till något annat land i Europa. Första tiden vågade jag inte gå ut för att jag trodde att det var farligt, att det fanns maffia och rånare på gatorna, men Sverige är bättre än jag trodde i början. Alla är så vänliga här och ingen reagerar över att jag bär sjal. Sjalen är kultur och religion för mig. Jag började använda den när jag hade gift mig för att jag själv ville.
I Syrien gick jag åtta år i skolan, och sedan utbildade jag mig till vårdbiträde för att kunna hjälpa mina föräldrar, eftersom det inte finns hemtjänst i mitt hemland. I Sverige har jag arbetat på min mans pizzeria och jag har vikarierat tre år på äldreboenden. Jag vill bli bättre på svenska för att kunna utbilda mig inom vården. Min önskan är att få studera, få ett fast jobb och att ta körkort.
Det jag uppskattar mest med Sverige är man kan gå i skolan och utbilda sig även när man är äldre. Här har man alltid en möjlighet vilket inte finns i mitt hemland. Att lära sig det svenska språket är det viktigaste. Det är porten till allt.
Det jag saknar från Syrien är min familj och mina vänner. Vi gick ofta hem till varandra när som helst, utan att vara bjudna. Man kunde samlas när solen gick ner och dricka te, äta yoghurt och ost eller bara prata. Det saknar jag mycket. Min bästa barndomsvän bor i Stockholm. Vi håller kontakten och träffas ibland. Med henne kan jag prata om allting. Kvar i Syrien är mina föräldrar, tre bröder och tre systrar. Vi har kontakt men så länge det är krig kan vi inte ses.
Här i Sverige träffar vi ibland min mans kompisar och våra familjer äter eller fikar på söndagarna. Jag skulle gärna vilja bli vän med en svensk småbarnsfamilj, men det är inte alla svenskar som tycker om oss.
Jag har nog blivit lite svensk för jag tycker om svensk mat och lagar till exempel lax och potatisgratäng. Numera tycker jag att det bra att man vet när någon skall komma och hälsa på.
