Tjejen från Novosibirsk som tog sin doktorshatt i Kalmar
Kommer från Novosibirsk i Ryssland. Kom till Sverige 2010. 37 år Är sambo och mor till en pojke på fyra år och en flicka på ett år. Utbildning: gymnasium, universitetsstudier, doktor i miljövetenskap. Arbetat som konsult på SKB i fem år, som ämneslärare och nu som utbildningskoordinator på NOVA. Talar ryska, engelska, svenska och lite italienska. Fritidsintressen är att motionera, läsa och umgås med familj och vänner.
Det här är ett personporträtt av Olga som ville ut i världen, hamnade i Kalmar där hon fann kärleken i en italienare och bosatte sig i Oskarshamn. Hon hade tänkt sig något mer exotiskt men trivs utmärkt med närhet till natur och svensk frihet.
När Olga lämnade Ryssland för ca tio år sen var det med en liten väska och stora förväntningar. Det var mest spännande att komma till Kalmar och hon möttes där av en sval vind och en hjälpsam professor från universitetet. Att Olga hamnade i Småland var mycket en slump. Hon ville ut i världen efter många års universitetsstudier och hon hade letat doktorandtjänster, mest i Europa, men även i Australien och USA. Hon valde den i Kalmar. Det är miljövetenskap som Olga ägnar sig åt, och som hon doktorerat i.
– Det var inte svårt att lämna Ryssland då för jag var så nyfiken på att vidareutveckla mig och se världen, säger Olga.
Hon är uppvuxen mitt i Ryssland, i miljonstaden Novosibirsk. Hon märker att svenskar ofta reagerar med stor nyfikenhet när hon berättar varifrån hon kommer.
– När jag säger Novosibirsk är det som jag lika gärna kunde sagt att jag kom från yttre rymden, säger Olga skrattande.
Trots att det var juni när hon steg av flygplanet var vinden kall och Olga upplever att det ofta är mycket blåsigt här, till skillnad mot i Novosibirsk som ligger i inlandet. Hon tycker att luften känns frisk här. Naturen är väldigt lika där och här.
Hon var nästan lite besviken på att det inte blev en mer exotisk plats hon hamnade på. Även om naturen är liknande så har de mer markanta årstider där med ordentligt kalla, snörika och långa vintrar och ordentligt varma somrar. Både höst och vår är korta. Att man har stor tillgång till naturen här är en stor fördel, tycker hon, men det har också att göra med att Novosibirsk är en stor stad utan så många grönområden och med lång väg ut ur staden till naturen. I både Kalmar och Oskarshamn har man nära till i naturen. Det finns även i Ryssland möjlighet för allmänheten att gå i skogen, plocka bär och tälta.
Innan hon kom till Sverige var det inte mycket mer än IKEA och ABBA hon kände till. Astrid Lindgren och Pippi är kända även i Ryssland, men Sverige tar inte någon större plats i ryska medier. Inför vistelsen här läste Olga om att svenska barn fostras till att bli miljömedvetna, och att man är väldigt noga med att passa tider i Sverige.
– Det bästa med Sverige är friheten och att man kan göra vad man vill. Det finns en respekt för människor från samhällets sida.
Olga menar att den största skillnaden mellan länderna nog är att man från regering och myndigheter i Sverige ”tar mer hand om” sina medborgare. Man är mer respekterad som individ, vem man än är. Det finns hjälp att få för de som är utsatta av olika skäl. I Ryssland är det mer byråkratiska svårigheter som är krångligt. I Sverige får man hjälp från samhället om man till exempel blir av med jobbet.
– Skyddsnätet är bättre här.
Även i Ryssland finns sjukvård att tillgå för alla, men egenavgifter krävs, speciellt om man behöver utredningar och analyser av prover. Det är gratis på sjukhuset men kvaliteten varierar stort mellan olika platser. Skolan är fri för alla, men även där förekommer egenavgifter.
– Skolan i Ryssland behöver stöd från föräldrar, om skolan skall renoveras till exempel.
De flesta universitetsplatser är avgiftsbelagda. De fem till tio procenten avgiftsfria platser är det hård konkurrens om, och de är avsedda för de elever som kommer från ekonomiskt svaga förhållanden. Man kan eventuellt få en avgiftsfri plats om man har väldigt goda studieresultat. Det finns inget CSN, inget system med att låna pengar för studier i Ryssland som det gör i Sverige. Det innebär att föräldrarna måste kunna försörja sina barn när de studerar. Studierna är dessutom tuffare i Ryssland, vilket gör det i stort sett omöjligt att ha extrajobb bredvid studierna.
Bland det första som Olga reagerade över med svenskar, är den avstressade attityden till bland annat klädsel, vilket hon tycker är skönt. På arbetsplatser i Sverige används väldigt lediga kläder. I Ryssland, i alla fall i städer, är speciellt kvinnor mer uppklädda och det kommenteras ifall man inte är det.
– I Ryssland ställs det så mycket krav på utseende och höga klackar, säger Olga.
Olga har lagt märke till att svenskar är så traditionsbundna.
– Man behåller samma sätt att fira år från år.
En händelse som förvånade Olga var när hon en dag satt under några träd i gräset utanför slottet i Kalmar och jobbade på sin laptop. Då närmade sig ett par poliser och Olga blev lite rädd. Det visade sig att poliserna bara ville säga att de avrådde henne att sitta där för platsen var fuktig och rik på mygg. Polisen i Ryssland är inte så vänlig.
När det gäller jämställdhet så är det större skillnad mellan könen i Ryssland än i Sverige, men det är en generationsfråga. Den yngre generationen är mer jämställd än den äldre. Trots den kommunistiska ideologin med lika möjligheter för alla så märker man tydligt klasskillnader i det ryska samhället.
– Det finns mycket större skillnader mellan de som tjänar mycket och de som tjänar lite i Ryssland än här, menar Olga.
Olga anser att vi i Sverige tar väldigt bra hand om flyktingar och nysvenskar, med bland annat bra språkundervisning i form av skolundervisning och frivilligundervisning, som till exempel språkcaféer. Olga har alltid känt sig välkommen hit och inte känt av främlingsfientlighet, men hon förstår att sådant förekommer eftersom man pratar och läser om det. Hon tror att det har varit lättare för henne än för många andra att komma in i samhället här, eftersom hon kom hit frivilligt för att gå en utbildning, och för att kulturerna inte skiljer sig så mycket åt.
De fyra första åren gick Olga på universitetet och deltog inte i svenskundervisning förrän sista halvåret. På universitetet var det engelska som gällde. När hon höll på att lära sig svenska var det ofta så att svenskar tog till engelska istället för att prata svenska med henne, och det retade henne lite för hon ville ju träna svenskan. Numer talar Olga en mycket god, flytande svenska och de pratar svenska hemma i familjen. Men det var jobbigt att lära sig svenska. När hon pratar med barnen så är det på ryska, och när pappan pratar med barnen så är det italienska, som gäller. Olga och hennes sambo träffades i Kalmar i ett gemensamt boende för studenter från andra länder. Hennes sambo är från Italien och de andra var ifrån Tyskland och Spanien så det var en internationell prägel på den första tiden i Sverige.
– Vi var sambos innan vi blev ihop, säger hon skrattande.
Efter sin doktorsexamen fick Olga, genom ett bemanningsföretag, jobb på SKB (svensk kärnbränslehantering) och därför flyttade hon och sambon hit till Oskarshamn. Hon arbetade där med flera projekt i fem år, men sedan blev det indragningar på arbetsplatsen och kontraktet avslutades. Att Olga inte fortsatte inom universitetsvärlden som så kallad ”post doktor”, berodde på att hon och sambon ville satsa på familjen och kunna bo på ett ställe, vilket skulle varit en omöjlighet om hon skulle ha satsat på en forskarkarriär. I Oskarshamn hittade de precis vad de båda önskat vad det gäller storleken på stad, möjlighet till bra bostad och en lugn miljö för barnen.
– Jag hittade stället som jag drömt om att bo på! säger Olga nöjt.
Efter projekten på OKG arbetade Olga ett halvt år som lärare på högstadiet, vilket hon tyckte var intressant och inspirerande. Nu arbetar Olga som koordinator på NOVA.
Det Olga saknar mest i Ryssland förutom sina föräldrar, andra släktingar och vänner, är känslan av att vara van och insatt i hur allt fungerar.
– Man behöver inte anstränga sig för att förklara saker och ting, och det är mycket lättare.
Släktingar och vänner kan hon ju träffa både här i Sverige och i Ryssland, även om det inte blir så ofta som hon nog annars skulle gjort, om hon bott kvar där. Några av de bästa vännerna skulle kommit och hälsat på nu i sommar (2020) men har fått ställa in på grund av coronaviruset. Hennes föräldrar brukar komma hit ett par gånger per år och de har till och med flyttat från Novosibirsk till Sankt Petersburg, ca 300 mil fågelvägen, för att ha närmare till Olga och hennes familj. Likadant har Olgas bror gjort. Naturligtvis har den internationella familjen även kontakt med Italien genom att de åker dit och mannens föräldrar kommer hit varje år (när det inte är Corona).
När Olga bestämde sig för att ta den där utbildningen i Kalmar så var hon rädd att föräldrarna skulle protestera och bli ledsna, men de stöttade henne. Däremot hade nog mamma trott att Olga skulle komma hem igen.
– Som jag förstått senare hade mamma hoppats att jag skulle komma tillbaka till Ryssland efter doktorandutbildningen, säger hon lite skuldmedvetet.
– Men nu, det finns ingen väg tillbaka. Nu är det Sverige som gäller!
Framtidsdrömmen för Olga är att alla i familjen ska få vara friska och ha ett lyckligt, intressant och tryggt liv. Det hon skulle önska mer av i Oskarshamn är kulturella aktiviteter för både barn och vuxna. Det kan vara teatrar, föreläsningar eller föredrag. Något som Olga tycker är en stor förlust för staden är nedläggningen av experimentlabbet.
Olga fick vänta på svenskt medborgarskap i tre år efter ansökan och fick det 2020.
